Karins Kviltar

På jakt efter mat

Klockan närmar sig fem på eftermiddagen. Det är Rekoutlämning på parkeringsplatsen vid ICA i Rimbo 17.15. Jag har beställt två flaskor rybsolja, en exlusiv matolja gjord på ekologisk rybs odlat i Fasterna. Då tar man bussen till Rimbo. Närmare bestämt till busshållplatsen Vallby Kvarn. Där finns ingen kvarn längre...

Jag passar på att köpa lite kryddgrönt på ICA innan jag går till utlämningen.

Men där finns ingen Gabi med rybsolja ! En annan producent, Östängens Gård finns på plats, men ingen från Fasterna. Efter en diskusson med Eline så visar det sig att jag har  gjort lite fel i min beställning. Jag har gjort en beställning av Gabi på Reko i Norrtälje som är 18.15 !

Jahapp ! Det blir att ta bussen till Norrtälje och kliva av vid Flygfyren, där REKO är på plats vid personalparkeringen. Jag vill ju nu komplettera min mjölkväska med extrafin ekologisk närproducerad matolja från Storbol i Fasterna. Jodå, Gabi är på plats och har dukat upp med sin rybsolja. Efter lite småprat med producenterna som är på plats i Norrtälje är det sedan dags att ta bussen hem till Finsta igen. En utflykt som var tänkt att ta max en timme blev nu nästa fyra timmar. Men vad gör väl det när man är pensionär...

PS. Ni som vill ha olikfärgade ägg från höns som har ett bra hönsliv, kolla in Reko. 

Årsmötestider, hej,hej

Årsmötestider, hej ,hej

Så nu var det dags att vara med på Färsna 4Hs årsmöte. Den här gången kunde vi vara i den nya samlingslokalen som går under namnet Lagårn. Äntligen är den på plats, efter många års funderande hit och dit.

Efter ett besvärligt år med sviktande ekonomi , pustar föreningen ut och ser fram emot 2024 med tillförsikt. Kommunen har ökat anslaget till föreningen och företag och privatpersoner stöttar också 4H-gårdens verksamhet.

Mira skötte ordförandeskapet med elegans. Verksamhetsberättelse och balans- och resultaträkning lades tillhandlingarna och styrelsen fick ansvarsfrihet.

En ny styrelse valdes med några nya namn och med Mira som ordförande ännu ett år. Under övriga frågor diskuterades hur vi ska introducera  4H-företag i verksamheten och hur vi som förening ska jobba med beredskap.

Hå, hå, hå, hå ja, ja. Alla 4Hs H var med på mötet, Huvud, Hand, Hjärta och Hälsa. Men hönsen fick vara i hönshuset. Det var lugnast så…

Mellandag...

Mellandag mellan jul och nyår… Då samlas vi hela familjen, barn och barnbarn, svärsöner och morfars kusin samt tre hundar i Norby i Uppsala.

 

Linneas familj kommer från julfirande hos farfar och farmor i Spanien.

Erikas familj har firat jul hos kusiner och farmor och farfar i Borås.

Marias familj har firat en julafton hos farmor och farfar i Hässelby.

 

En lugn julafton har firats i Finsta med närproducerad skinka från gris som ätit det som har producerats på den bördiga Lohäradsslätten.

 

Man tänker på de jular vi firat i Norrsund. Först skulle vi fira min far, barnens morfar som fyllde år på julafton sen var det lagårdsdags för mej. Kor ska mjölkas och utfodras även på julafton. Den övriga familjen tittar på Kalle Ankas julafton på TV och sätter sedan i gång med julmiddagen där var och en har sin specialitet. Erikas grönkålspaj, Marias farinäppplen och Linneas rödkålssallad. Sen var det julklappsutdelning...och risgrynsgröt.

 

På fredag morgon packar vi in våra vovvar och julklappar och en fruktkaka i bilen. Laban sträcker ut sej i baksätet med i säkerhetsbälte bredvid Kerstin bak i bilen och pudeln Mimmi får sitta i hundburen därbak. Sen bär det iväg på moddiga vägar mot Uppsala. I Uppsala är det fullt ös. Kusiner och hundar drar runt med gosedjur, dockvagnar och julklappar.

Efter en god risgrynsgrötslunch är det en middagsslummer för lille Tore, julklappsrim och berättelser från julfirande i Spanien och en liten frågesport om vilken fågel som har vilket ljud. Flamingo var rätt svar. Efter lite fika och fruktkaka blir det så äntligen ännu en julklappsutdelning. Pojkarna från Östersund, Elvin och Tobias, har vuxit ifrån sitt Briomeck och det blir en rolig julklapp att ge till sin yngsta kusin Tore som gärna vill lära sig att mecka med skiftnyckel och skruvmejsel. Lilla Stina har önskat sig en klänning med mycket vidd i kjolen och mormorn har har kämpat med sina symaskiner och att få tyget att räcka in i det sista. För ska en syster få en klänning med enhörning på och vidd i kjolen så ska väl också den andra systern ha det. Klänningarna ligger i varsin Aladdinask. Emma blir lite besviken att det inte var Choklad i asken utan en klänning….men chokladen är med också och Emma får den också och bjuder frikostigt. För att resan hem till Östersund inte ska bli för lång får Elvin och Tobias en seriebok om Lasse Majas detektivbyrå och ett IQ-pussel.

 

Sen festar vi på grönkålspaj, farinäpplen, rödkålssallad, vildsvinsskinka och mycket mer. Elvin vill ha mer julmust att dricka. Mormor säger fel, här får du julsmuts säger hon. Vad tokigt ! Barnbarnen skrattar och tar med sig ordet Julsmuts in i lekrummet och sätter en lapp på dörren INA VUKSNA.

 

Härligt att se att alla fem kusiner från 2 år till 11 leker och har roligt tillsammans. Vi vuxna har också en trevlig tillvaro och hundarna är trötta efter att ha försökt att hålla reda dessa livliga barn en mellandag som denna.

 

 

Snösmocka i Finsta

Men se det snöar... Oj, vad det snöade igår. Lille Tore är på besök hos mormor och morfar i blå huset i Finsta. Han  och hans mamma har sovit över .Den gröna traktorn med den gula skopan är framtagen. 

Laban rullar sig i snön. Morfar skottar framför garaget för att få fram bilen. För nu har han äntligen fått en tid för covidvaccinering.

Då är det klart att Tore och Gröna traktorn hjälper till. Som extra motor därbak får mamma Erika hjälpa till.

Busstrafiken mellan Norrtälje, Rimbo och Uppsala ligger nere eller är osäker. 

Efter maten är det sovdags för lille Tore. Mamma Erika funderar på hur de ska kunna ta sig hem till Uppsala igen. En lastbil ligger och spärrar vägen mellan Finsta och Rimbo. Hur kan man ta sig till Rimbo, tro ?

Vi sitter där med våra mobiler och kollar SL-appen. Vi fixar till Staffan Stalledrängs stjärna. Och rätt som det är är det bussar som kommer förbi Finsta Station och åker vidare mot Rimbo och Uppsala.

Vi tar sikte på en buss, gör iordning ett mellis och väcker lille Tore . Han får morna sej i mammas famn innan påklädning och ut i snöövädret. Och bussen kommer, lite sent men ändå.

Debattartikel idag i Norrtelje Tidning

Bygg ett nytt reningsverk 

 

Lindholmens avloppsreningsverk behöver akut byggas ut och byggas om. Det behöver kunna ta emot mer avlopp, avloppet behöver renas bättre och avloppsfraktionen ska kunna användas i ett kretsloppstänk. Ett tillstånd finns att bygga ut Lindholmen till en kapacitet på 50 000 pe (personekvivalenter). Med det miljötillstånd som finns krävs det att en anläggning som klarar utsläppsvillkoren står klar senast utgången av 2028. Med en utbyggnad och MBR rening kommer restprodukten att kunna bli revaqcertifierad och kunna ingå i ett kretslopp och kunna spridas på åkermark som ett gödselmedel. MBR står för membranbioreaktor ett modernt sätt att rena avlopp. 

Vi måste bygga ut Lindholmen i dagens läge men också titta på andra framtida lösningar. Varför ska slammet från enskilda brunnar och mindre reningsverk hamna i Lindholmen ? Att göra en annan lösning för det slammet skulle kunna undvika att vi måste utöka kapaciteten ännu en gång för Lindholmen. Miljövinsterna med att välja en annan plats är att man skulle frigöra Norrtäljeviken från utsläpp och även nya badet i hamnen som ligger granne med verket.

Lindholmen ligger längst in i Norrtäljeviken. Reningsverket kan bredda och förorenat vatten kan komma ut i Norrtäljeviken och i de angränsande sjöarna Gillfjärden och Lommaren. 

 I förslaget från styret vill man satsa allt på att bygga ut Lindholmen till att kunna ta emot avloppsfraktion från 70000pe. Det är tveksamt om vi kan få miljötillstånd till det och vi anser att Lindholmen i framtiden inte ska ta emot annat avlopp än det som kommer från Norrtälje stad. 

 I stället tycker centerpartiet att ett nytt reningsverk med modern teknik ska byggas på annan plats för att kunna ta om hand slammet från enskilda avlopp och de stora antal mindre reningsverk som finns i Norrtälje kommun. Detta behöver utredas omgående. Med modern teknik ska vi kunna omvandla avlopp till värdefull gödsel till våra åkrar. 

 Vi måste se till att mänsklig gödsel kan användas och blir gödsel på åkrar så att vi inte är beroende av rysk gas för framställning av konstgödsel. Det kommer också att bli nya krav på rening av avloppsslam. Som det är nu kan inget avloppsslam från reningsverken i Norrtälje användas på svensk åkermark. 

Därför vill vi i centerpartiet att man vidhåller tidigare beslut om att göra en utredning om ett nytt modernt avloppsreningsverk på annan plats. Då får vi även en anläggning för framtiden som tar vara på allt avfall från enskilda avlopp och mindre reningsverk på landsbygden då Lindholmen även efter utbyggnaden är nära sin kapacitetsgräns.

 

Karin Broström, C 

Tommy Lundqvist, C

 

En vacker gul blomma, kan den vara giftig ?

Vägrenarna längs motorvägen i Norrtälje är full av blommor. Det finns den gula renfanan, den rosa mjölkörten och ännu en intensiv gul blomma. Det där måste vara Stånds, tänker jag. Åke släpper av mig vid busshållplatsen vid Rösa för att jag ska kunna kolla växten på nära håll. Javisst, det måste vara Stånds ! En jättegiftig blomma för våra betesdjur. Den kanske inte gör så stor skada på vägrenarna, men sprider den sig till beteshagarna är den en stor fara för våra betesdjur. Speciellt en torr sommar som denna när det blir ont om bete. Blir ännu giftigare i torrt tillstånd om den hamnar i hö.

Här finns en länk om Stånds https://www.sva.se/amnesomraden/giftiga-vaxter-a-o/stands/

Värme och torka

Ännu en varm dag. Inget regn i sikte. Gräsmattan är torr och tomatplantorna tigger, mera vatten. I Norrsund får kvigorna nytt bete på Skruven. Måtte det inte bli som 2018. Men än finns det chans för regn. Försommartorka är vi vana vid här i Roslagen, men vi vill inte försommartorka hela sommaren. Min erfarenhet av torra somrar är att varje millimeter regn har stor betydelse och gräset kommer igen fast det varit torrt. Ask och asp och björkblad och nyponblad går också att äta. 2018 stängslade vi in Björkbacken tillsammans med Mariedal, Ägnan och Bakägnan som efter första skörd blev bete.

Nu sätter man sig vid symaskinen i stället i syr en klänning att ha på midsommarfirande i morgon så man kan dansa en regndans. Då kanske det sätter igång att regna...

 

 

Muu-spelet

Elvin gör en spelplan för Minecraft Ticket to Ride. Med många färjeavgångar med linfärja. För det finns mycket vatten att ta sig över. Men det är tågfärjor. Vi åker från legoland så kan vi åka åt vilket håll man vill. Man kan hamna i Österöknen, Barcelona, i Norrsund eller Östersunds Västra Station.

 

Det beror på vad kan få betala för biljetten att få lägga räls och få lokkort. Det beror på vad tärningen säger. Om det blir en pil bakåt då får man backa en sträcka och få tillbaka färgkort eller tågkort i sin korthög.

 

Den vinner som gjort längst sträckor vinner och har gjort mest uppdrag. Då får man poäng på hur lång sträcka man har gjort. Man får fler poäng om man byggt en lång sträcka. En poängräknare finns vid kasthögen. I kasthögen lägger man använda kort.

 

I det här spelet kan alla vinna och förlora. Man behöver tur och förmåga att planera. Man kan ha tur och få möjlighet att bygga guldräls så får man dubbelt så mycket poäng för bara sträckan.

 

Men man kan betala ett extra kort för att få dubbelt poäng för sträckan.

Laban och jag...

-          Saknar du inte djuren på gården, frågar Hasse när jag går förbi med Laban. Ja, det är klart jag gör, men det kan också kännas skönt att slippa oroa sej. Och det är tur jag har hund. Hasse  förstår nog hur jag känner, då han har varit lagårdsförman på Finsta Lantbruksskola och ansvarig för mjölkkorna i ladugården.

-          Laban och jag går vår eftermiddagspromenad. Laban kollar om eventuellt fotbollen finns till hands hos grannen. Nej, det var ingen boll där idag. Häromdagen kunde han vara målvakt när två grabbar i grannhuset lirade boll. Men idag var det lugnt på den fronten.

-          Då går vi ner mot ån och över spången. Det är mycket vatten i ån. Vi går över spången och det känns som Bridge over troubled  water. Men varken Laban eller jag trillar i.

-          Sen tar vi dagens letabollövning. Laban får sitta innan vi går in på Birgittastigen. Jag går upp i skogen och gömmer den lilla bollen jag har i fickan bakom några stenar. Går tillbaka till hunden och säger till att han ska leta. Laban rusar upp i skogen snokar med nosen, cirklar runt, backar när han inte känner vittringen, och där hittar han bollen och kommer tillbaks till mej med bollen. Han verkar vara så säker på sitt luktsinne så han bryr sej inte om att titta efter vart jag går utan har självförtroendet att det där fixar jag.

-          Min egen reflektion efter att ha kastat bollen så den hamnade i snön är att luktsinnet är så mycket mer än synen för en hund. När han luktar sig till var bollen är känner han vittringen av hur jag har gått. Har bollen bara hamnat nånstans utan att någon lagt den där är det svårt att hitta en boll som inte har så mycket egen doft.

-          Vi går Birgittastigen runt och när vi kommer ut på Skederidsvägen kopplar jag Laban och han kollar vilka hundar som har kissat i snödrivorna. Det är hans sätt att läsa dagens nyheter. Efter en stund är vi på hemväg. På Stationsvägen kan han åter gå lös och stannar vid postlådan för att vara postbud. Idag var det lite post i lådan så han kunde bära in en tidning till husse. Det gäller att ha lite att göra när man är en Border Collie. Sen är han en lathund också som gärna lägger sig på sofflocket när det inte är något på gång.

-          Men, på torsdag åker vi till Östersund och firar påsk. Laban ska vara hos Alice och då kanske han får snacka lite med korna på Billinge och kvigorna på Kvighotellet och förstås leka med Kiri. Han saknar nog djuren på gården….

Mormor kan du laga mitt lapptäcke...

Barnbarnen från Uppsala ska komma på besök. Lilla Stina kommer med en påse i handen. I påsen ligger ett blött lapptäcke. - Mormor, kan du laga mitt lapptäcke ? Maja, har bitit på det.

Jo, det är klart att jag ska försöka laga hennes lapptäcke. Den lilla bushunden Maja har i ett obevakat ögonblick gnagt hål lite här och där. Mamma Maria har tråcklat ihop hålen och tvättat täcket. Antagligen har det varit lite mat utspillt på täcket som Maja tyckte det var roligt att smaka på.

En liten utmaning är det att lappa ett lapptäcke. Kantbandet vid de skadade delarna får klippas bort och sedan skarvas ihop med nya band. Med lite klister för jag ihop delarna som har glidit isär och sedan sicksackar jag ihop de skadade delarna. Stackars Bamse har fått ett bitmärke rakt över ögat så där klipper jag ut ett stort blad som han får gömma sig bakom. Ett annat hål får en stor passionsblomma som dekoration. Man tager vad man haver och lappar och lagar.

 

 

Pappa, du finns ej mer bland oss....

Ja, du pappa, du finns ej längre här bland oss. I natt somnade du in i din säng under bonaden som mamma vävt. Ett rikt bondeliv har slocknat.

Här citerar jag min systerdotter Madelenes fina ord om sin morfar:

 

 

Bästa morfar Åke.

96 år är en ansenlig ålder och du tänkte ju inte bli 100 sa du ju. Och i måndags sa du till mamma: nu tänker jag inte ramla mer!

Nej nu har du ramlat färdigt..

Du kände dig klar, sa du, och att du hade levt ett bra liv. .

Du väntade bara nu, när kroppen och minnet började svikta...

Och nu var det dags. På mormor Sivs namnsdag dessutom. Jag tror hon hämtade dig. För att det var dags, och ni skulle få fira hennes namnsdag ihop.

Sov gott, finaste morfar. Plocka mycket smultron och blåbär, leta fina orkideer och klappa många rara, rödbruna kossor däruppe i det evigt gröna. Och hälsa mormor Siv!

Gott Nytt År

På nyårsaftonen packar vi vår bil med hund och hundsäng. Laban tittar på mig…..Matte kammar håret, då brukar jag få stanna hemma, tänker han nog. Men sängen packas också in i bilen.

Här måste jag nog hänga på, tänker han nog, vår kloka hund. Jodå, hundburen är öppen . Då hoppar han in .

 Laban ska också vara barnvakt i Uppsala,  när Tores föräldrar ska på nyårsfest.

Lika framsynt är inte Labans husse. Vid Johannesberg börjar han fundera på när vi ska åka hem från Uppsala.

-  Vi ska ju sova över, säger jag, Vi ska ju vara barnvakter till Tore, när Erika och Molle ska på nyårsfest.

-  Ojdå, var det så. Jag har ju inte mina mediciner med som jag ska ta i morgon på morgonen.

Det är bara att vända vid Gottröramacken och åka hem till det blå huset och fylla på förrådet av mediciner och åter vända mot Uppsala.

Väl i Uppsala bjuds det på lunch och lille Tore äter med god aptit. Laban vaktar och vallar Tore som om de skulle vara småkvigorna på kvighotellet.  Föräldrarna gör en manual för hur Tore ska ska underhållas, utfodras och nattas. Vi börjar med en promenad med Tore i vagnen och Laban i koppel. Laban bajsar och kissar ute. Väl hemma väntar lite mellanmål och sedan en stund på pottan för Tore. Då bajsar och kissar Tore i pottan. De är duktiga vår hund och vårt barnbarn.

Sen är det lite lek, med hund och barn och sedan kvällsmat och ännu en pottsväng. Men denna gång var jag för sent ute, då hade bajset redan hamnat i blöjan. Men kommer det in mat genom munnen så ska det komma bajs ut där bak. Sen är det lite kvällsgröt, tandborstning och på med pyjamas och läggdags.

 Nu tänker jag blir det gråt…Ingen mamma och ingen pappa. Bara momo och moffa och baba..

Jag lägger Tore i hans säng, lägger mej bredvid i Erikas säng och håller en hand på Tore. Mamma, säger han och suckar. – Mamma kommer sen, säger jag lite tyst. Pappa, säger han och suckar. – Pappa kommer sen, säger jag och smeker honom försiktigt. Sen somnar han….

Jag går ut med Laban på kvällspromenad och går nästan vilse bland husen. Det smäller lite av fyrverkerier men Laban bryr sej inte. Mormor och morfar festar på cider med rabarbersmak, Laban lägger sej i sin säng och sen försöker vi sova in det nya året. Det smäller utanför och det går inte att komma ifrån hur det kan kännas i Ukraina där det här är vardagsmat och är mycket farligare än några nyårsraketer.

Klockan slår tolv…..Laban släpper in mamman och pappan i huset. Lillen sover….snart sover alla i huset. Nu är det 2023.

Ekodag på Väddö Gårdsmejeri

Ekoseptember 23 september på Väddö Gårdsmejeri

 

Den 23 september arrangerade Ekologiska Lantbrukarna i Uppland, Uppodlarna, Ekodag på Väddö gårdsmejeri tillsammans med Länsstyrelsen i Stockholm. Ett 20-tal lantbrukare och några andra intresserade av ekologiskt lantbruk mötte upp och åt en god lunch som avslutades med kaffe och Väddö Gårdsglass, tillverkat på gården. Sedan var det rundvandring på gården.

 

Basen i ett mejeri är naturligtvis korna. Har finns 60 kor som mjölkas med en röd robot. Mjölken ystas till ost av olika sorter och en del processas till glass. Den ekologiska hamburgerosten är en unik produkt som endast tillverkas på Väddö Gårdsmejeri.

 

Räcker då mjölken till för alla produkter ? En del av mjölkproduktionen går fortfarande till Arla för att säkerställa hygienkraven på mjölken. Behöver man mer mjölk köps den in av Roslagsmjölk från granngården Hilariusgården. Den mjölken är också ekologisk.

Här på Väddö Gårdsmejeri har man utvecklat produkterna från korna istället för att öka koantalet. Här har man anpassat djurantalet till vad man har för resurser i form av bete och åkerareal för kretsloppstänk och bevarande av biologisk mångfald. Här utvecklas unika ekologiska produkter där det ekologiska är signumet och inte att det är närproducerat.

 

Men bor man nära Väddö eller är sommarboende i Roslagen så är Gårdsbutiken, Bonden & Burgaren och Bondens Glasskalas i Elmsta på Väddö väl värda ett besök. Burgaren är gjord på kött från gården och cheddarost gjord på mjölk från Väddö Gårdsmejeri.

 

Produkter från gården finns i den egna gårdsbutiken och i många butiker runt om i Stockholm med omnejd.

 Väddö Gårdsmejeri

På jakt efter mjölk

 

Jag packar in min smarta mjölkväska i bilen när jag åker till Norrtälje för att vara med på möte med Val och Demokratinämnden. Sista mötet innan valet. Hur fungerar planeringen? Micke får stå till svars, men det kommer nog att fungera. Alla måste få möjlighet att rösta och kan man inte ta sig till en vallokal kan man få valförättare att komma hem till sej.

Flygfyren gör reklam för billig Billingemjölk. 10 kr litern för extra prima ekologisk  mjölk. Då kan jag väl passa på att handla där. Glasflaskorna är med i mjölkväskan. Men, väl framme vid mjölkautomaten så är mjölken slut. Vad gör man då ? Jo, man tar omvägen om Riala, där det finns en mjölkautomat vid Östergrytinge Gård. I en fin liten stuga finns en mjölkautomat och en kyl med lite andra mjölkprodukter. Jag fyller på mina 3 flaskor och passar på att köpa lite grillost gjord på mjölk från Östergrytinge och från Rö Getgård. Jag vet inte om det är så klimatsmart att köpa mjölk på det här viset men jag vill ju gynna lokala livsmedelsproducenter. Sen är det bara att åka hem till Finsta på slingriga vägar genom grustagen.

Mjölken räcker några dagar men får kompletteras med lite Roslagsmjölk inköpt på Coop innan det är dags för ett ärende till Billinge. Det är dags att hämta några köttlådor. Kött från ko som hade sina första år på Karins Kvighotell och sedan några år som mjölkko på Billinge. Extra prima kött att njuta av nu i vinter. Det blir goda grytor, köttbullar och biffar från en kossa som har haft en bra koliv.

Man påminns av kretsloppet mellan djurhållning och växtodling när man åker från Finsta, över Lohärad mot Roslagsbro till Billinge. I Finsta luktar det svinskit. Stora traktorer med stora gödseltunnor sprider dynga över den bördiga moränleran för att kunna få goda skördar nästa år. I Billinge känner man den härliga doften av koskit som känns mer bekant.

Jag tar en pratstund med korna som inte vet om de ska vara inne eller ute när det kommer småskurar. Jag tror de känner igen mej. Jodå, 1198 Netta med en rosett i pannan tittar på mej. Med bestämda steg går hon emot mig, puttar undan några andra kor och ber att få bli kliad i pannan. Jag gör henne till viljes där jag står bakom grinden. Andra kossor kommer också fram och vill hälsa. Men inte fjällkossan Sevilja som inte har varit på kvighotellet.

Sen är det bara att packa in köttlådorna i bilen och hämta mjölk och fil i gårdsbutiken och återvända till Blå Huset i Finsta.

Här är en bild på Netta när hon var på Kvighotellet och hade varit på rymmen. Bilden är tagen för tre år sedan.

På utflykt till Östersund..

Här sitter jag i uterummet hemma hos Linnea med familj i Östersund. Det regnar. Hoppas det regnar därhemma i Roslagen också så att gräset växer. Även fast jag lämnat gården finns tankarna kvar om hur djuren har det på Kvighotellet.

 

Karins Kvighotell har blivit Billinges Kvighotell. Hemsidan finns kvar lite till och jag tänkte väl dela med mej av lite tankar om hur det är att lämna en verksamhet och börja en annan tillvaro.

En tillvaro i det blå huset i Finsta. Där, i ett samhälle på den baltiska moränleran, med en stark historia från 1300-talet, med den heliga Birgitta, tågtrafik, storskaligt tegelbruk, lantbruksskola och mycket mera, ska vi skapa en ny tillvaro.

 

Nu är vi fria att göra lite mer vad andan faller på utan att behöva skaffa avbytare för tillsyn av hus och djur. Så nu drog vi till Östersund för samvaro med barn och barnbarn. Hunden Laban är med förstås. Istället för att valla kvigor får han nu lira fotboll med barnbarnen och lukta på nya hunddofter. Han har fått bada i Storsjön och simmat och hämtat bollar. Jag tror inte han träffat på varken Birger eller Storsjöodjuret….Men vad vet man...han ruskar av sig vattnet och går fram till Elvin och vill bli kopplad så att vi kan gå hem. Mysigt att se att han går så fint med Elvin.

 

Tittar ut över nejden över det som i detaljplanen kallas ängsmark och som tydligen ska fortsätta vara det fast utan betande djur eller slåtter. Linnea, min dotter som jobbar på Östersunds kommun, hoppas att den ska bli ”foder” till den planerade biogasanläggningen när den nu inte kan vara mark som används för livsmedelsproduktion. Hon tänjer lite på gränserna på sin tomt och sår ängsblommor på kanten av ängen. 

 

Sista sommaren med gänget

Flytten till det blå huset närmar sig och datumet då de nya ägarna till gården flyttar in är snart här. Dags att säga hejdå till både hus och hem, att tänka nytt, sörja och se nya möjligheter. Ännu några veckor har jag uppdraget att se till mina vänner kvigorna på Kvighotellet.

 

Dagen börjar med att Laban och jag tar en promenad längs byvägen för att kolla att elen går fram i stängslet ner mot byn. Jag njuter av den biologiska mångfalden längs vägen med Älggräset, Mjölkörten , Ängshaverroten som bara blommar på förmiddagen, den stora Strättan och den Svenske Soldaten ( Natt och Dag ) som vaktar dikeskanten vid Stentorpsskogen. Laban, han skiter i det.

 

Sen räknar vi kvigor, 20 st ligger vid vattenbaljan vid den stora eken i Ägnan. 27 ligger bakom stallet och idisslar. Vi kollar att alla verkar må bra och om någon är brunstig och ska semineras. Jag kollar därbak på kvigor som har seminerats de senaste dagarna och ser en blodflytning på Frida som jag seminerade igår morse. Då finns en förhoppning att hon blir dräktig och blir mjölkko på Billinge Lantbruk frampå vårkanten 2023.

 

Efter frukosten väntar cykelutflykten till 5 kvigor som är vid torpen och till Brotorp där det också är 5 st som ser till att den biologiska mångfalden och det öppna roslagslandskapet bevaras. Jag ser till att det finns vatten och har en liten pratstund för att se att de mår bra. Jag plockar bort några fästingar och kliar kvigan Iris i luggen. Idag är det lite svalare väder och det tycker kvigorna är skönt.

 

Men vad gör man sen då, när man inte har några kvigor att se till och klappa om ? Ja, vem vet...dels har jag tagit ett uppdrag att hjälpa ungdomar (alltså inte unga kossor ) att utveckla föreningen 4H och 4H-gårdarna som jag en gång på 1970-talet var med och startade och sedan funderar jag på att skriva en bok om hästflickor och kopigor. Jag vet hur mycket det betyder att ha samspråk med djur och vill också förmedla vilken ömsesidig nytta vi har av varandra, våra husdjur och vi människor.

 

Sen har vi ju våran Laban, som också kommer att sakna samvaron med kvigorna, men vi får väl hitta på andra skojiga saker att göra tillsammans.

Att avsluta och lämna över...

Hunden Laban gnyr uppfordrande. - Matte, det är dags att gå upp nu, kvigorna vill utfodras och jag kollar att de går till foderbordet.Jag hör Weidemannen rulla iväg ner mot byn för att hämta bal vid Stora Sten. - Vi har avbytare i dag, Laban, säger jag och ger honom en kram och kliar honom vid svansroten. Men du har rätt, vi går upp nu och tar morgonpromenaden i Stentorpsskogen så får Alice sköta kvigorna själv utan hjälp av oss. Det fixar hon.

Att avsluta och lämna över är en process. Jag har varit bonde i över trettio år. Jag har varit med i styrelsen i Roslagsbro-Vätö LRF lika länge. Jag har varit mjölkbonde och haft kvighotell . Jag har skrivit insändare och debattartiklar. Jag har satt igång projekt om Kött från Roslagen, Samverkan för bönder runt Broströmmen och närproducerad mat i de offentliga köken i Norrtälje.

Nu handlar det om att lämna över.

Kvighotellet och marken är utarrenderad sedan några år tillbaka men fortfarande sköter jag kvigorna.. Och det gör jag till Karindagen i augusti då nya ägare av gården flyttar in. Arrendatorerna är duktiga både att sköta kvigor och plöja åkertegarna i Norrsund.

Ordförandeskapet i LRF-avdelningen har en ung bonde tagit över. Nu lämnar jag även min plats i LRF Mälardalens styrelse.

Laban får finna sig i att bli en pensionärshund och jag känner tillfredsställelse i att det finns andra som fortsätter i min anda att sköta djur, delta i debatten och engagera sig i bonderörelsen.

 

Kvigan Iris

 

Här är kvigan Iris. En vacker matglad kviga med ett fint blomnamn. Hon är en sk procrosskviga, dvs en korsning mellan Holstein, Svensk Röd och vit Boskap och den franska rasen Montbeliard. Hon kommer nog att bli en duktig mjölkko och ge ett bra kött när hon är färdig med jobbet som mjölkko.

Men hon har haft en dum ovana. Hon lägger sej bakom de andra kvigorna som ligger snyggt och prydligt i liggbåsen. Hon lägger sig alltså i skiten. Där ligger hon och idisslar och tycker väl att det här inte är nåt att bråka om. Kor har till skillnad mot hästar inte skithörnor. De skiter ofta när de rest sej och bryr sej ofta inte om , om de lägger sej i skiten. Men de brukar vilja ha ett mjukt underlag att ligga på och resa sej ifrån eftersom de reser sej med bakdelen först och står på framknäna innan de reser framdelen.

Iris ville inte ligga i liggbås. Jag flyttade om henne till olika ställen i Kvighotellet. I sjukboxen där det inte finns några nackbommar eller bogstöd gick det förstås bra att ligga ner. Men i framtiden ska hon ju vara i en ladugård med liggbås.

Jag började med att binda upp henne i ett liggbås utan bogstöd. Satte på henne halsband och lockade med lite godis. Som den matglada kviga hon är var det inte svårt att locka in henne i båset och klicka fast krubbändarna i ringen på halsbandet. Se fick hon stå där och jag hoppades varje dag att hon skulle ligga när jag kom tillbaka efter några timmar. Men, nej, i två veckor gjorde jag på det viset. Envis, som en gammal get stod hon där och glodde på mej med sina snälla ögon. - Snälla du släpp loss mej så jag får gå och äta nu, säger hon.

Vad göra? Nästa grej blev att flytta fram nackbommen så att att den inte hindrar henne när hon reser sej. Den finns till för att kvigan ska backa ut ur båset.

Jag binder upp henne på samma sätt ännu en vecka. Nu ligger hon i liggbåset när jag kommer på eftermiddagen. Jag går upp i båset och släpper lös henne och säger att hon är en duktig flicka och hon ligger kvar. Nu , tänker jag , nu ska det väl lösa sig. Men, sen kommer man på morgonen, så ligger hon i skiten i alla fall. Jäkla ko !

Sen har jag avbytare i lagården ett par dagar och då får hon göra som hon vill. Under tiden jag är ledig har Billinge hämtat dräktiga kvigor och lämnat nya små kvigor.

När jag börjar jobba igen efter ledigheten och jag gör min första runda bland djuren i Kvighotellet, vad ser jag då? Jo, Iris har snott det största liggbåset i stallet och ligger där lugnt och idisslar. Nu har de största kvigorna lämnat stallet och de såg till att sno åt sig de bästa platserna förstås. Nu tar Iris revansch. - Nu kan jag det här med att ligga i liggbås, men jag ska ha den bästa platsen, annars får det vara, tror jag att hon säger till mej, när jag klappar om henne och säger att hon är en duktig flicka.

När juldagsmorgon glimmar...

När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå. Lite kallt att lämna sängvärmen. Laban vill kramas en stund och gnyr uppfordrande att det är dags att gå upp. Vattnet rinner ur kranen, det är 10 minusgrader ute. Katterna vill ha mat och det är lika bra att tända en brasa i pannan så det blir lite värme i huset. Så då går vi ut på vår morgonpromenad ner till stallet. Ute är det vitt på marken, riktigt fint julväder. Någon har kört i diket vid Eken och haft sönder några stängselstolpar. Ja, ja det känns som det är långt till sommaren och betessläpp just nu.

 

Vi går ner till stallet där kvigorna drömma i månens ljus, sommardrömmar i båsen, liksom korna i Viktor Rydbergs Tomten. Tomten har ätit upp gröten som han fick julaftonskvällen. Första checken, är det vatten i alla vattenkoppar. Yes ! Laban vaktar småkvigorna medans jag ger dem kraftfoder och drar ner skit och ströar åt dem. Sedan omfördelar jag ensilaget på foderbordet så att att har lite att äta på. De flesta av de stora kvigorna ligger kvar och idisslar i sina liggbås. Äta kan de göra på natten också. Laban och jag går in och äter frukost och fortsätter mata den hungriga pannan så att det blir värme i huset.

 

Sedan serveras första ensilagebalen. Och medans kvigorna äter så skottar vi ut skiten från den sk sovgången och ströar med ny halm i alla liggbås så att de kan fortsätta drömma sommardrömmar i båsen..

En ledig dag...

Vad gör man när man får en ledig dag. Någon annan utfodrar kvigor och skottar skit. Vilken lyx! Jo, vi drar till Uppsala, min VD och jag. Vår dotter Erika ska flytta till ett hus istället för att bo tre trappor upp i en lägenhet i centrala Uppsala. Med en liten bebis som vill ha nästan ständig tillsyn är det inte så lätt att få tid att packa ihop alla grejer som ska flyttas. Men en ledig mormor och morfar tar gärna en promenad i oktobervackra Uppsala med ett litet barnbarn som gärna tar en rejäl sovstund om man mätt och nybytt får åka vagn ett par timmar.

 

Med en god tjälknul gjord på skinkstek av vildsvin i den gamla mjölkhämtaren på plats i bilen så åker vi till Uppsala. När vi kommer fram är lille Tore redo för en promenad. Vi går över bron mot Fålhagen och passerar Lennakattens smalspåriga järnvägsräls och hälsar på den stillsamma baggen Buddy i parken. På hemväg köper vi färdig potatisgratäng och ber Erika att sätta på ugnen.

 

Då väntar en god lunch på närproducerad vildsvinsstek, med färsk timjan från fönstersmygen och därproducerad potatisgratäng och grönsaksallad från Coop. Lille Tore sover fortfarande efter den uppfriskande promenaden. Och Erika och Molle har hunnit packa rätt många flyttkartonger under vår promenad.

 

Men nu måste vi hem, för Laban är ensam hemma och behöver få komma ut. Då ringer vår avbytare. - Hej, kan jag få ta ut Laban på en promenad, säger Alice. Javisst får hon det, vad bra då behöver vi inte ha så bråttom hem. Laban och Alices hund Kira har blivit kompisar och gillar att springa och busa. Och det kan de göra i Ägnan och Björkbacken nu när det inte går några djur där.

 

Nu åker vi mot Norrtälje. Åke åker och handlar och jag passar på att hälsa på min pappa på äldreboendet. Vi pratar om värdet att vara ledig från djuren. Pappa var med och startade en av de första avbytarkretsarna i slutet av 60-talet. Husdjursföreningarna var de som tog initiativet och det var också subventionerat från statligt håll in på 90-talet. Han återkommer till det ofta hur bra det var och hur skönt det var att att kunna få vara ledig från korna och vara ute och resa tillsammans med familjen.

 

Ja, nån annan utfodrar balar och skottar skit. Men Laban och jag kan inte riktigt hålla oss från stallet fast vi är lediga. Lite koll måste vi ha, Laban och ja….